Made By Mommy

Ja då var det dags! Premiärinlägget på den nya bloggen...
Vad ska man skriva? Vad har jag att säga som är intressant för andra att läsa?
Kommer någon att någonsin läsa min inlägg?

Som jag skrev så är jag 27 år och nybliven mamma. Vår dotter heter Ellen och är snart 3 månader gammal. När jag var ung (yngre?) så lovade jag mig själv att aldrig bli en sådan där morsa som alltid och endast pratar om sina barn. Hur de bajsat, hur de ätit, vad de kan och inte kan och jämföra deras kunskaper och utveckling med andra mammor och deras barn.
Gissa vad???
Jag har blivit precis en sådan mamma...

Det slog mig häromdagen när jag satt hemma hos en mamma i den föräldragruppen vi är med i. Hon säger att hennes barn kan en viss sak och jag ska kontra med liknande kunskap eller något mycket "bättre".
Men Hallå!!!??? Barnen vi pratar om nu är 3 månader gamla!
Och spelar det egentligen någon roll om hennes dotter är starkare i nacken än min? Eller att Ellen kan greppa en leksak före hennes dotter?

Ska jag vara ärlig?
NEJ! Men lik förbannat finns tanken där och den är svår att slå ifrån sig.
Är man en dålig mamma bara för att man har dessa tankar?
Är det fel att vilja att ens barn ska vara lika alla andra?
Är det fel att vara olika?
Givetvis inte! Men varför försöker man då vara lika alla de andra?

När vi träffas i föräldragruppen eller när vi mammor träffas och fikar så är det ju barnen som står i centrum.
Inget konstigt med det. Vi jämför bajs, pratar snor och mycket annat som egentligen är äckligt men som är helt ok när det gäller bäbisar.

När man träffar sin familj eller vänner vill man inget hellre än att prata om sitt barn. Jag vill berätta att hon har bajsat idag, att hon har ätit dåligt, att hon har sovit bra inatt osv.
Men är alla andra verkligen intresserade av att höra detta?
Jag tror inte det, därför ringer jag min mamma si sådär 20 gånger om dagen för att få råd, prata om bajs och annat mysigt. På så vis skonar jag alla andra människor från detta.
För min mamma måste vara intresserad och lyssna och komma med goda råd. Är det inte så?

Men nu har jag ju bloggen så då kanske samtalen till mamma minskar. Ingen vore väl gladare än hon?
För jag måste nog erkänna att det blir lite mycket för stackars mamma...

Men varför blir det så att när man får barn krymper ens värld till en liten, liten enhet som består av mamma, pappa och barn? Allt annat utanför denna enhet blir helt oviktig. Som jag säger: hjärnan blev kvar på förlossningen! För allt som inte handlar om Ellen försvinner helt ur mitt huvud. (kommer inte ihåg allt som gäller henne heller ska jag ju erkänna) Det är ett under att jag kommer ihåg att ta på mig kläderna på morgonen...
Jag kan inte för mitt liv minnas: Vad gjorde vi egentligen innan vi fick Ellen? Vad pratade jag om? Hur fick jag tiden att gå?

Ja, det var dagens tankar och funderingar... Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst men jag måste spara några godsaker till imorgon också.
God natt på er!