Made By Mommy

Jaaa...nu var det där jävla vaccinet taget då...
DET VAR ABSOLUT INTE ROLIGT!!!
E grät och tittade på mig och hade hon kunnat prata hade hon sagt:
-Hjälp min mamma, snälla...
Men det kunde jag inte, och det var det värsta av allt. Jag kunde inte göra någonting åt hennes smärta...

I den stunden förstod jag: En mamma gör verkligen allt för sina barn. Och kommer alltid att göra det.
Jag hade gjort vad som helst för att bespara henne denna upplevelse.
Men det kunde jag inte...jag kunde inte göra någonting mer än att klappa henne och vyssa och prata med henne.
Jag kännde mig så liten och så hjälplös...

Det var ju inte mig det var synd om. Absolut inte! Men ändå var det jag som grät...
Det gjorde ont i mitt modershjärta...

Sedan då? Blev det bättre?
NEJ!!
När vi kom hem blev hon helt otröstlig. E som ALDRIG är ledsen eller skriker.
Hon skrek som om kniven satt i henne. Totalt otröstlig!
Hon vägrade amma och hon ville inte ha nappen.
Jag försökte gå med henne i famnen, jag försökte sitta och gunga henne i gungstolen men ingenting hjälpte.
Då kom älskade pappa Henrik och tog över en stund... (han såg väl att jag var nära till gråt jag med...)
Och han fick henne och somna på soffan en stund!
Åh vad jag älskar mina två när allt bara funka...
Hon var rätt så lugn när hon vaknade så hon kunde äta och sedan fick hon lite alvedon.
Då såg man på henne att hon slappnade av och skrattade faktiskt lite också.
Det var helt underbart att se!

Nu ligger hon och sover i sin säng... Hon gnäller till ibland när något kommer åt benen eller så men hon sover.
Jag ligger i min säng bredvid och har jour... kan inte riktigt slappna av...
Vill inte att mitt lilla hjärtegryn ska ha ont!
Men för att orka (om det nu blir kaos inatt också) måste jag sova...
Så jag säger:
Natti natti!