Val av yrke...
Sitter och funderar på folks bemötande av andra människor.
Ibland funderar man på om folk verkligen valt rätt yrke eller om de ångrade sig under sina studier (om de nu är utbildade) och inte orkade skola sig på nytt utan tänkte:
- Äh, jag gör väl detta då!
Det var en gång...
för länge, länge sedan en pedagog på en förskola som skulle göra spöken. Ni vet sådana där med en flirkula och ett tygstycke som man lägger över kulan. Sedan fäster man en liten tråd i spökets huvud och vips så har en ett alldeles egengjort spöke! Enkelt och mycket bra pyssel för barn! MEN...
Pedagogen ställde fram en stoooor låda med olika tyger, det fanns rosa glittrigt, blått med röda, vackra bilar, det fanns gult med små blommor, allt tyg ni kan tänka er fanns i den lådan.
När första barnet kom fram förklarade pedagogen vad de skulle göra och barnet blev ju såklart jätteivrig och började rycka i det rosa, glitriga tyget. Men då stoppade pedagogen henne och säger att hon måste välja det vita tyget, för det finns ju bara vita spöken...
Var gick det snett? Ingick inte rosa, glittriga spöken i pedagogens planering eller trodde hon helt enkelt på lakanspöken???
en mamma kommer in på akuten med sin son som har fått en spricka i smalbenet. Pojken har väldigt ont och sitter i mammas knä och gråter. När de äntligen blir deras tur att komma in till doktorn (som var en något äldre herre) får mamman sig en gliring angående hennes urringning. Mamman ursäktar sig lite generat men doktorn säger då: Jag kan inte se på dig för jag ser bara dina bröst...
För det första: Vad i hela friden har han med hennes urringning att göra?
För det andra: Har han missat någon del av utbildningen som kallas bemötande av patienter?
Och för det tredje: En läkare som inte klarar av att se några bröst? Behöver jag säga något mer?
en mamma och hennes dotter som tog sig en tur till kyrkans öppna förskola för att kolla läget.
De anordnade babycafé och sång- och rytmikstund en gång i veckan.
När de kom in i rummet där de skulle vara presenterade sig "ledaren", som var en äldre dam, och sedan började hon klinka på sin gitarr. På andra sidan rummet hade en liten baby i gruppen fått tag på en leksak som skallrade lite när man skakade på den. Ledaren slutade då att spela och bad föräldern ta undan leksaken från pojken.
"Jag tycker faktiskt att det stör".
Mamman såg lite generad ut och tog ifrån pojken leksaken...
Bara en fråga: Varför?
Pojken kan ha varit 6-8 månader och sket väl fullständigt i tanten med gitarr!?
Vad hade det spelat för roll om han hade den där leksaken istället? Ska man avbryta och förstöra en lek bara för att det inte ingick i hennes planering?
Han fascinerades mer av leksaken än av hennes gitarrspel och sång i alla fall,
den saken är klar!
Så tankarna kommer tillbaka till detta med val av yrken... Är det något man måste "stå ut med" hela livet? Eller ska dessa människor fundera på att skola om sig eller helt enkelt överväga att gå i pension?
Näää...vad negativt det blev!
Något roligt måste jag väl skriva också?
Några av Mammorna med stort M var där och det blev en del "skitsnack" (hahaha) idag också.
Vilket alltid är lika trevligt tycker jag!
=)
